Gigant #7 1985/ Sulfate 3000, 2016





                              
Installationsvy från utställningen "Samhällsmaskinen", Malmö Konstmuseum, 2016. "Skymning", 2014, 6 st tuschlaveringar i grå ram. Serietidningen "Gigant # 7 1985, Sulfate 3000", 62 sidor, 2016, placerad i kartong och som läsexemplar. Kartongstol, 2016, en lässtol i kartong och trä, gjord i samarbete med Mats Adelman.
Foto: Jenny Ekholm och Ylva Westerlund

A.I.D., Atelier for Implosive Design, 2016



ATELJE FÖR IMPLOSIV DESIGN
Projektet utgår från marken mellan Tensta, Rinkeby, Ulriksdal, Kista och Akalla. Alltså runt en ateljé på Eggeby gård. Området är inte nödvändigtvis ett geografiskt område utan snarare den mark som finns kvar mellan bostadsområden, shoppingcentrum, vägar och villaområden. Ett område med naturskog, rinnande vatten, ängar, jordbruk och ruderatmark som hela tiden är i förändring på grund av nya byggprojekt.
Förslag utarbetas till bland annat förbättring av vattenmiljön, kvaliteten i rinnande vatten, diken och åar. Anlagda våtmarker för ökad biologisk mångfald. Återförvildning i liten skal som syftar till att motverka den negativa effekterna av exploatering. Också i en serie experiment, samtal och verk utplacerade i området, som syftar att återknyta kopplingen mellan de boende i området och naturen. Verken, skisser och modeller är en slags förslag som inte nödvändigtvis behöver genomföras men vill väcka ideér om en annan slags utveckling.


IMPLOSION
Victor Schauberger, 1885-1958, ordnade inte in den industriella utvecklingen i hur mycket
 eller lite de olika förehavandena skulle kosta samhället. Hen ställde helt enkelt ”att anpassa 
utvecklingen efter naturens principer” mot att oundvikligen gå mot samhällets och naturens 
kollaps. Schauberger studerade naturens principer i samband med flottning av timmer i 
rännor från bergsskogen till sågverket. Hen byggde sin vetenskap på egna iakttagelser och 
utvecklade idéer för ny icke-destruktiv teknik.




HYPERSEPARATION
En dualistisk mekanism som skapar ett hierarkiskt förhållande mellan Människa och Naturen/Den Andre. 
Dominansen präglas av den förhärskande rationalitet som är signifikant  för västvärldens kultur. 
Den utgår från att icke-mänskliga system skall tjäna mänskliga samhällens syfte. 
Det bidrar i sin tur till ett destruktivt förhållningssätt gentemot det icke-mänskliga.




BETRAKTA LANDSKAP
Fågelskådning bidrar till att en betraktar landskapet ur naturens perspektiv, en tillåts se potentialerna för en 
industritomt eller hamnbassäng. Men också de förödande konsekvenserna av en motorväg vars buller 
omöjliggör att höra läten och vars sträckning bryter upp djurens och fågelskådarnas mönster.






VÅTMARK
I ett våtmarksområde blir marken naturligt skyddad från exploatering av byggen och återgår till en mycket artrik biotop. 
Exempel på fågelarter som skulle gynnas av en översvämmad ängsmark är tofsvipa, enkelbeckasin, rödbena, 
skogssnäppa, gluttsnäppa, grönbena, gråhäger, grågås, kanadagås, gräsand, kricka, årta, sothöna, skrattmås, sångsvan, 
rörsångare, sävsångare, knölsvan, stare, gulärla, sävsparv, brun kärrhök, hornuggla.



ÖVERSVÄMMNING
Att låta till exempel en äng på ett gammalt skjutfält översvämmas kan bli en miljömässig katastrof. 
Gammal ammunition i marken löses upp och tungmetaller går ut i vattnet. Att läcka har en negativ klang, 
kroppsligt och miljömässigt. Miljöfarligt avfall får inte läcka. Men grundproblemet uppstår tidigare, det sätts 
igång genom vår energiförbrukning, avfallshantering och matproduktion mm. Att skapa en våtmark skulle 
tvärtom kunna vara ett sätt att ta ansvar för det som ligger i marken och ge tillfällen för sanering.

                                                



GAMLA SKJUTFÄLT
Militärområden och skjutfält är ofta speciella som naturtyper, anledningen kanske främst är att det inte 
finns någon kommersiell brukning av jorden. Det vill säga dessa områden inte följt med i den
 industrialisering av jordbruket som skett i övervägande del av landet, utan snarare lämnat ”orörda” eller 
konserverade sen 1940-50-tal. Detta har i sin tur visat sig få en gynnsam effekt på djur- och natur.
Ofta väljs dessa områden för att innehålla en variation av biotoper, exempelvis träsk, sjö, skog, 
strandängar mm. Kanske för att utföra övningar av tänkbara situationer och krigsföring som relaterar 
till speciella biotoper. Militären skulle kunna ses som någon som förhåller sig till naturen som schablon 
och plats för fiktiva scenarier. På så sätt skulle man också kunna tolka det som ett passivt, icke 
exploaterande, förhållningssätt. 
När områdena sedan är öppna/tillgängliga för allmänheten blir känslan att nästa hitta ett öde område. 
En varierad biotop, paradisisk och nu tillfälligt tillgänglig. Man hisnar, får man verkligen vara här? 
Till skillnad från exempelvis naturreservatet med dess vandringsleder och uttänkta sätt att nyttja naturen,
 har dessa platser ingen tydlig funktion mellan skjutövningarna. Platsen står då öppen för alla typer av 
handlingar.
Lämnar den aggressiva aktiviteten spår i Försvarets aktiva områden? Skotten har tystnat, 
belägringsstaden har lämnats, bara spår återstår av pansarvagnarna. Känslan av att det är över, naturen 
sjunger, det börjar på nytt. Aktiviteter som avstannar: lansdskapsbilden har avstannat, miltäraktiviteten 
har avstannat. Ingen puls. Djur som betar. Här står en inför ödslighteten och funktionslösheten. 
Detta har ett egenvärde, eget berättigande. Det är samma som det befriande i att ha en hyresrätt. Genom 
att militären äger marken frigörs en från sin längtan att göra anspråk på platsen, en vilja att äga pådyvlat 
av det kapitalistiska systemet.